Emilia Grubb

 

 

I aftonbladets artikel har Kajsa Ekis Ekman skrivit om barn som försvunnit eller blivit kidnappade i Kina under första halvan av 2000-talet. Hon skriver även att företrädare för staten i Kina, öppet konfiskerade barn. Statstjänstemän besökte föräldrar med fler än ett barn och begärde en stor summa pengar i böter, eller att föräldrarna lämnade ifrån sig sitt yngsta barn. Det finns inga officiella siffror, men enligt Ekman, talar vissa källor om 22 000. Många förstaföräldrar i Kina har inte gett upp sökandet efter sina barn, med skilsmässor och arbetslöshet som följd. 

 

2005 ställdes några av förövarna inför rätta, skriver Ekman vidare. 27 personer häktades och tio dömdes för människohandel. Chefen för ett barnhem, var en av de dömda. Det kom fram att barnen stulits för att säljas för adoption, bland annat till Sverige. Under den tiden var Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, ordförande i Adoptionscentrum, Sveriges största adoptionsförmedling. 

 

Fyra barn som stulits av ligan adopterades enligt rättegångsprotokollet till Sverige genom FFIA, en adoptionsförmedlare som inte längre finns, enligt Aftonbladets artikel.

 

 

Citerat från Aftonbladets artikel: "Under Ulf Kristerssons tid som ordförande förmedlade Adoptionscentrum sju barn från barnhemmet Hengyang, vars chef och sex anställda dömdes till fängelse för att både ha köpt stulna barn samt sålt dem vidare till andra barnhem. Detta barnhem hänvisade regelbundet till barn som "varor", inkomna barn som "importer" och bortadopterade barn som "exporter" enligt den undersökande journalisten Pang Jiaoming som har skrivit en bok om härvan."

 

 

Under samma tid förmedlade Adoptionscentrum även 33 barn från barnhemmet Changsha, en stamkund till människohandlarna. Chefen till det barnhemmet köpte en limousine åt dem som tack. Adoptionscentrum förmedlade även 14 barn från Changde, också involverat i barnhandel. Ett barn från barnhemmet Shaoyang som Adoptionscentrum förmedlat, hade en chef som samarbetade med polis och tjänstemän för att ta barn från fattiga föräldrar som brutit mot ettbarnspolitiken, enligt Ekman. 

 

Denna skandal fick oerhörda konsekvenser i Kina, men även i mottagarländer som USA och Holland. När det framgick att flera av barnen adopterats till Holland avgick chefen för Hollands största adoptionsförmedling, Wereldkinderen. Men i Sverige har skandalen med de stulna barnen i Hunan-provinsen knappt nämnts, skriver Ekman i Aftonbladet. Kristersson har heller inte fått en enda offentlig fråga om sin roll i att stulna barn kan ha kommit till Sverige. Fastän blivande statsministrar vanligtvis blir noggrant granskade och får alla sina kvitton, hyresavier och sambos granskade, skriver Ekman.

 

Adoptionerna från Kina till USA, Europa och Sverige växte under Ulf Kristerssons tid som ordförande 2003-2005. Kina var landet som Adoptionscentrum förmedlade allra flest barn från, med runt 250 barn om året. Kina var populärt eftersom väntetiderna var korta, barnen oftast friska och barnen hade heller inga födelseattester då så gott som alla angavs vara "hittade", kan man läsa i artikeln. Adoptionscentrum gav bilden att flickor övergavs i Kina, för att kinesiska föräldrar föredrog söner. Även om det var sant att barn övergavs, var inte antalet tillräckligt stort för att möta den växande efterfrågan från Väst. 

 

"I Kina rådde ettbarnspolitiken, vilket innebar tvångssteriliseringar, tvångsaborter samt att den familj som ändå fick fler än ett barn var tvungen att ansöka om tillstånd och betala böter till staten.", citerat från artikeln. Under 1990-talet blev de som inte kunde betala fråntagna en gris eller fick sin bostad konfiskerad eller demolerad. Men på 2000-talet började statstjänstemännen istället ta barnet ifrån de som bröt mot ettbarnspolitiken. Detta på grund av att fler och fler barnhem anslöts till det statliga internationella adoptionssystemet på 2000-talet. Barnen kunde sedan säljas till barnhem för cirka 3 700 kronor styck. Svenska och västerländska utländska adoptionsorganisationer betalade sedan 10 000-50 000 kronor per barn, vilket gjorde det hela till en extremt lukrativ affär, skriver Ekman. 

 

 

 

 

 

 

 

År 2006 får svenska myndigheter vetskap om fallet, skriver Ekman vidare. Det enda de gör är att höra sig för hos den kinesiska diktaturen. Den kinesiska adoptionsmyndigheten CCAA svarade då: "Det är förbjudet att sälja barn i Kina. Om man följer lagen uppstår inga problem med barnhandel" samt gav en försäkran om att alla barn som kommit till Sverige verkligen var övergivna. Exakt samma svar gavs till alla länder som frågade. När det kommer till de fyra barn som gick att spåra då deras namn förekom i rättegångsprotokollet, beslutade MIA (dåvarande Myndigheten för internationella adoptionsfrågor som idag heter MFoF) att "ingen ytterligare information om barnen eller deras familjer kommer lämnas ut". MIA menade att det beslutet togs för att "skydda barnen och deras familjer" eftersom kinesiska myndigheter inte hade för avsikt att kräva tillbaka barnen. Svenska myndigheter bryter således mot FN-konventionen om barns rättigheter, enligt vilken alla barn har rätt till kunskap om sitt ursprung. Trots att Kina inte gett dem tillstånd att åka till Hunan och undersöka, tillåts adoptionerna att få fortsätta som förut. Och under den tiden var det Ulf Kristerssons ansvar att se till att adoptionerna gick rätt till, kan man läsa i Aftonbladets artikel.

 

Ekman har även pratat med Lan Stuy från China research center som berättat att "adoptions-agenturerna borde absolut ha känt till vad som pågick. Frågan är om de ville veta mer." Vidare berättade Lan Stuy att kinesiska myndigheter regelbundet häktade människohandlare. Maffian som dömdes 2006, arresterades även 1999 och 2003 för att ha sålt barn. De tidigare åren släpptes de fria, för att år 2006 bli dömda.  

 

På Changchas barnhem steg antalet barn med 242 procent, vilket också var ett skäl för Ulf Kristersson att fatta misstankar. Det är nämligen inte en vanlighet att mängder av föräldrar, samtidigt beslutar sig för att överge sina barn, just då internationella adoptioner inleds. Ulf Kristersson var en mycket aktiv ordförande för Adoptionscentrum. Han deltog i samhällsdebatten om adoption, hade nära kontakt med familjer och ursprungsländer och arbetade för att homosexuella par skulle få adoptera. Men oro för barnhandel tycks vara något som Ulf Kristersson INTE prioriterade, står att läsa i artikeln. 

 

2003 kom den statliga utredningen Adoption - till vilket pris? (SOU 2003:49) som föreslog hårdare regler för adoption för att undvika barnhandel, kan läsas i artikeln. Ett av förslagen var att begränsa betalningen av barn. Utredningen menade också på att Adoptionscentrums "biståndsverksamhet" gav incitament till barnhem att skaffa fram barn på olagliga sätt. Istället för att välkomna förslaget att upprätta en tydlig skiljelinje mellan adoption och biståndsverksamhet, inledde Kristersson istället en massiv motkampanj. I tidningar, debatter och remissvar delgav han åsikten att det vore praktiskt taget slut med svenska adoptioner om man inte längre fick betala barnhem. 

 

"Alla de stora ursprungsländerna skulle försvinna" skrev han i en artikel på DN Debatt: "Av de knappt 700 barn som fick svenska föräldrar genom oss förra året skulle sammantaget 37 barn ha fått komma till Sverige om utredningens förslag varit lag." 

 

 

 

 

Från Tobias Hübinette (första stycket är vad någon säger om Tobias Hübinette):

"I drygt 20 år har han varit en av de få som återkommande lyft de smärtsamma, personliga, politiska, obekväma, livsomvälvande, tunga, traumatiska, systematiska, förträngda, dolda och korrupta frågorna kring internationell adoption. Få har velat lyssna på honom och många har försökt att tysta honom. Däribland Ulf Kristersson, som i rollen som ordförande för Adoptionscentrum och adoptant av tre kinesiska barn är en av många makthavande nyckelfigurer. 

 

Sedan DN:s avslöjande reportage verkar nu tiden äntligen vara mogen för förändring. Sveriges politiker, i landet som har adopterat flest barn per capita, är nu eniga - inklusive Kristersson: Vi måste gå till botten med allt som utlandsadoptionerna skapat precis som i Holland".